Att höga chefer i Västra Götalandsregionen har orimligt höga löner visste vi redan. Nu avslöjas också att de har guldkantade fallskärmar som löses ut om de tvingas sluta sina jobb. Våra regionpolitiker måste slå näven i bordet och avskaffa dessa absurda avtal. Hur har man kunnat tillåta att de ingicks? Saknar man helt verklighetsförankring?
Under en tioårsperiod har regionchefens lön nästan fördubblats. Med 170 000 kronor i månaden tjänar Ann-Sofi Lodin mer än statsministern. Man kan bara hålla med fackliga företrädare när de säger att denna löneutveckling är skrämmande. Ändå var samtliga politiker i regionstyrelsen, från höger till vänster, ifjol eniga om denna lönesättning. Nu visar det sig att Lodin också har ett så kallat VD-avtal undertecknat av regionstyrelsens ordförande, Gert-Inge Andersson (s). Detta avtal garanterar henne en fallskärm om hon missköter sig så att hon får sparken. Efter sex månaders uppsägningslön skulle hon då, på ett bräde, få mellan tre och drygt fem miljoner kronor, beroende på hur gammal hon är när hon slutar. Utan att någon avräkning sker för eventuell ny inkomst.
Våra regionpolitiker har gett regiondirektören rätt att teckna liknande avtal med andra chefer i region, en möjlighet som utnyttjats flitigt. Sedan massmedia granskat dessa orimliga avtal har Gert-Inge Andersson nu aviserat en ”översyn” av möjligheten att teckna nya fallskärmar. De 25 VD-avtal som redan existerar kommer dock att finnas kvar och kan, om de löses ut, komma att kosta skattebetalarna mångmiljonbelopp.
Man måste mot denna bakgrund fråga sig om våra folkvalda i regionen helt tappat fotfästet och kontakten med dem de ska företräda, invånarna i Västra Götaland. Som Majken som i en insändare beskriver hur hon tvingas sväva i ovisshet om hon har tjocktarmscancer eller ej, eftersom hon inte får tid för röntgen. Behandling av hennes eventuella cancer dröjer givetvis ännu längre, Som dalslänningarna som i valrörelsen för ett år sedan utlovades satsningar på närsjukvården – men efter valet fick besked om fortsatt avlövning av sjukhuset i Bäckefors. Som vårdpersonal som kämpar med orimliga arbetsvillkor inom NU-sjukvården. Som patienter som tvingas leva med ständiga nedskärningar inom vården – samtidigt som man hotas med höjd regionskatt.
Morgan Larsson
Välfärdspartiet 